Sagan om en kolonilott

Välkommen åter, snälla sol, som jagat nordanvinden,
nu har du sovit sen i fjol och vaknar röd om kinden.
Värm upp vår jord, så växer råg och fyller bondens lada.
Värm sund och vik och vind och våg, så får vi gå och bada.
Välkommen åter, snälla sol, lys över land och vatten:
Nu klingar sång, nu stäms fiol, nu dansas hela natten. 

August Strindberg

***

Efter månader av tjäle, snö och mörker är solen tillbaka på riktigt, det är också lotten!

Runt klockan tre mötte jag min vän från forna rymdstudier i Kiruna. En ung man från Söråkers djupa skogar med utmärkta grävarmar och, vad som inte kan ses som annat än, ett stort planteringsintresse!

(Just nyvaknade planteringsintressen hos unga män kan ibland väcka nyfikenhet hos Polisens narkotikarotel men allting garanteras vara helt oskyldigt.)

Efter en stunds grävande kom en vän i huset intill (samma vän som trogna bloggläsare känner som den som bidrog med spionbilder av lotten när den ännu var i sin linda) ner med två flaskor, en med öl och en med kaktussaft.

Vi tog båda kaktussaften, ibland är vägar outgrundliga.

Efter vi ansåg grävandet klart cyklade vi ner till ICA Maxi, en sträcka som väl inte är särskilt lång men likväl kändes som en mindre vätternrunda för den som har för vana att bara cykla de 700 metrarna mellan Engelska Parken och det egna hemmet. Väl framme hade vi att välja på en liten påse jord för dryga 30 kronor och en stor för runt 20, efter moget övervägande valde vi storpåsen.

Inte var cyklandet slut här, nej!
(Men vid det här läget hade något fastnat i mitt cykelhjul och gjorde små melodier när jag trampade fort vilket gjorde cyklandet mycket roligare.)

För att använda vattnet på kolonilotten behövs en slags plastnyckel. Vi tittade in på blomsterbutiken bredvid Folkes Livs och frågade floristen om hon visste var vi kunde få tag på en sån praktisk nyckel. Hon bedyrade att det skulle vi få ett helvete med, de hade själva försökt få tag på en sån väldigt länge.

Clas Ohlsson kändes som ett säkert kort och vi hittade en uppsjö av plastnycklar där. Var hade floristen letat egentligen? Det får vi aldrig veta, ett konditori kanske.

När vi så kom tillbaka till lotten hade temperaturen börjat falla något och bara de mest hårdbarkade kolonilottsgrannarna fanns kvar på området. Nycklarna som inhandlandes passade inte alls förrän efter en stunds täljande med kökskniv.

Fem timmar efter vi börjat var allting planterat och vattnat, vi kunde nöjda andas ut och blicka ut över vad vi skapat. Vi såg jordens åttonde underverk, vi såg Edens trädgård så som Gud själv hade velat ha den, vi såg vad som snart skall komma att bli den vackraste kolonilotten i Uppsala.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fick idag ett mycket mystiskt brev i brevlådan, fortsättning följer…

The stats helper monkeys at WordPress.com mulled over how this blog did in 2010, and here’s a high level summary of its overall blog health:

The Blog-Health-o-Meter™ reads This blog is on fire!.

Crunchy numbers

A Boeing 747-400 passenger jet can hold 416 passengers. This blog was viewed about 1,300 times in 2010. That’s about 3 full 747s.

In 2010, there were 12 new posts, not bad for the first year! There were 29 pictures uploaded, taking up a total of 6mb. That’s about 2 pictures per month.

The busiest day of the year was April 14th with 102 views. The most popular post that day was We seem to have a winner!.

Where did they come from?

The top referring sites in 2010 were facebook.com, himmeluntpannkaka.blogspot.com, obama-scandal-exposed.co.cc, Saganomenlott.wordpress.com, and mail.live.com.

Some visitors came searching, mostly for kolonilott, sagan om en lott, saganomenlott, sagan om lotten, and sagan om en kolonilott.

Attractions in 2010

These are the posts and pages that got the most views in 2010.

We seem to have a winner! April 2010
7 comments

Vi kallar henne Agda April 2010
9 comments

Vad ska hända med lotten? June 2010
4 comments

Grävning på lotten! May 2010
3 comments

Nattgrävning! May 2010
3 comments

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.

Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.

Du kommer kanske nångång, förr’n skymningen blir blå
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hitta vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.

Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Tove Jansson

Ja, den ogräsblommande sommaren är slut, hösten är här och runt ett halvår har gått sedan en spade sist grävde på lott nummer 7 i närheten av Flogsta. På väg till Ekeby verkstad idag kunde jag inte låta bli att ta en liten omväg för att se om någon okänd pensionär kanske förbarmat sig över min lott. Besvikelsen var total.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mänskliga själar verkar inte vara något större problem för höstmörkret att söva ner men ogräset växer oförtrutet på.

Sist jag besökte lotten var det hemskt mycket mer gräs än sist, nästan alla hål jag grävt hade vuxit igen. Jag räds att datumet för vräkning av lottägare med ovårdade lotter har passerat, så jag ser väl egentligen bara tre alternativ.

Vi röstar!

På väg till Flogsta släntrade vi in på lotten och grävde lite i månskenet. Spaden var märkligt nog kvar och jag börjar förstå varför pensionärer inte är så välrepresenterade i stöldstatistiken.

Till min förvåning hade mängden ogräs ökat markant på lotten, det är verkligen en kamp mot tiden.

Vattna kan man inte heller göra (varför jag nu skulle göra det, ogräset verkar ju växa bra ändå) utan en speciell nyckel. Sniket värre. Får prata med Agda.

Ögonvittnen har berättat att pensionärerna på de andra lotterna outtröttligt står och vänder sin jord likt Sisyfos timme efter timme. Whatever floats their boats.

Snart kommer en spännande omröstning upp på bloggen. Stay tuned!

Jag har äntligen inhandlat en spade för fyrtio kronor. Det är en välanvänd spade. Förmodligen har den tillhört någon solbränd, senig bonde med fina grödor här i Uppsala för länge sedan. Det bådar gott!

Efter dagens seminarium lyckades jag lura med mig en intet ont anande klasskompis ut till lotten som föga väntade sig allt det blod och svett som av hårt grävarbete skulle flyta.

Vi cyklade iväg till lotten via en fruktansvärd omväg och i det gassande solljuset var det verkligen en kamp mot döden.

På bilderna kan det se ut som att jag mest bara står och poserar med en spade som aldrig gräver i marken medans min vän kämpar hårt och sliter.

Sällan har väl bilder varit så missvisande!

Hursomhelst är det fruktansvärt jobbigt och om någon känner en ”jordfräsare” vill jag veta!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Istället för att ta hem spaden gömde jag den lite diskret i ett buskage, spännande att se om den är kvar nästa gång eller om mina kolonilottsgrannar är tjuvaktiga av sig, lite av ett förtroendetest..

HÖRDE DU INTE ATT JAG ROPADE! JAG SA JU ATT DU SKULLE VARA VID DEN ANDRA ANSLAGSTAVLAN!

Mötet med Agda kunde ju börjat bättre.

Men efter att tillsammans ha talat lite om hur illa en del skötte sina lotter i kombination med att jag faktiskt visste vilken styggelse kirskål är så verkade vi hamna på ganska bra fot med varandra trots allt, jag och Agda.

Hon vurmar för potatis och tycker att jag ska ha sådana på hela lotten. Nåja. Några kan jag ju ha.

Och så lotten. Den ser väl inte fruktansvärt trevlig ut i nuläget.

I början av Juni kommer styrelsen och inspekterar lotterna och vräker de som inte har det anständigt nog, men tills dess borde jag ju kunna ha den finaste lotten på området, tänker jag.

Nyss hemkommen efter en lång tids ambitiöst (typ) PM-skrivande i Engelska Parken märker jag att telefonen ringer.

Det var ett märkligt nummer som jag inte alls kände igen men jag tog mod till mig och svarade, och i andra änden var Agda (hon presenterade sig som Kajsa men senildemens är ju poppis i den åldern, jag tror stenhårt på Agda)!

– Hej, det är Kajsa på odlarföreningen
– Hej Kajsa!
– Du ville ha en kolonilott?
– Ja! (den typen av ja som troligtvis kommer när man meddelats en miljonvinst)

– Har du tid att skriva kontrakt halv sju imorgon?
– Jadå! (fikamöten och dylikt existerade dessvärre inte i mitt medvetande just då)
– Då ses vi där
– Ja, hejdå!
– Hejdå!